Julblögg 2011


The Buckaroos har plötsligt sin kanske intensivaste december någonsin. Förutom Blå Båten första helgen har vi haft ett antal privata spelningar. Julfester etc. Kul. Och nu är det som så många år förr – helt tomt i bokningslistan, men det brukar reda upp sig så småningom.

Jag har roat mig med att ställa samman en Spotify-jul 2011-lista:

http://open.spotify.com/user/jarols/playlist/4KwbjfUmovLn02InJjAiCb

I takt med att tiden rusar i väg trillar allt fler gamla musiker av pinnen. Senast i raden ringde min nu 86-årige farsa mig. Smått upprörd;

- Jalle, såg du i Sydsvenskan att darr e en gammal bluesare som har dött. Hubert (uttalad på skånska så klart) Sumlin (uttalad med två m och med betoning på i:et)
-
Tråkigt med gamle Hubert, som i varje fall fick en revival för en fem-sex år sedan. Mycket tack vare bl.a. Keith Richards.

Tänkte dra en story från mitt första möte med Sumlin. En liten julsaga, fast sann.

Inger och jag reste runt i USA sommaren 1981 under 2 månader. Startade med 5 dagar i Chicago tillsammans med Staffan ”Mr Mera Blues” Solding och hans fru. Jag hade redan ett par månader tidigare talat med Louisiana Red på telefon om att möta honom i Chicago för att planera en turné i december samma år. (Där Red kompades av Nisse Hellberg, Jalle Lorensson, Mats Möller och undertecknad – om ni ber snällt kan jag dra lite storys från denna osannolika turné där vi bl.a. sov i 25 gradig kyla i Florida Funs gamla turnébuss i Dalarna).

Åter till Chicago sommaren 81. Det blev så att jag åkte ensam till mötet med Louisiana Red. Buss till Chicagos Southside. Iklädd shorts och Jefferson T-shirt och sandaler. Ganska obluesigt. (På den tiden var jag en extrem bluesfreak som bl.a. kunde namnen på alla vänsterhänta munspelare i Memphis och en massa matrisnummer).

Jag hade fått en mötesadress av Red som jag till slut lyckades hitta. Inte en vit människa inom de närmsta 10 postnummerområdena. Ganska kuslig stämning. (Herrgården i Malmö är rena barnleken i jämförelse). Bluesturist Olsson knackar på dörren (minns tyvärr inte adressen). Dörren öppnas av – håll i er – Sunnyland Slim! (För den oinvigde kan nämnas att Slimhar spelat med bl.a. Sonny Boy I, Muddy Waters, Howlin Wolf, Little Walter etc etc.). Red hade alltså bokat möte hemma hos Sunnyland.

Det visade sig att han bodde i en gammal mjölkaffär, möblerad med ett biljardbord i mitten och några fåtöljer samt ett bord.

- You want some coffee, son?
- Yes why not?

Det dröjer bara cirka 10 minuter innan nästa hjälte kommer in till Slim; Jimmy Dawkins! Nu börjar det bli svettigt. Jalle Olssson, Sunnyland Slim och Jimmy Dawkins sitter och småpratar över en kopp kaffe Southside Chicago.

Det dröjer väl ytterligare en kvart innan en tredje figur kommer in till Slim. Iklädd bl.a. solglasögon och en ICA-kasse.

- My wife is doing some more shopping, säger han och börjar snacka om lite av varje. Han går, fortfarande iklädd solglasögon, fram till en vägg med en massa foto från Sunnyland Slims gigantiska karriär. Slim har ju lirat med ALLA. Plötsligt pekar han på ett foto och säger;
- Oh, look, I was much younger then.

Killen i solbrillor är alltså Hubert Sumlin! Alltså!

Ytterligare tio minuter senare kommer Red, och vi kan börja snacka om decemberturnén.

Där sitter jag och dricker kaffe med Sunnyland Slim, Jimmy Dawkins, Louisiana Red och Hubert Sumlin!

Stort?
Hade jag kamera med mig?

God jul!

Önskar Jalle Olsson och The Buckaroos

PS. Slim, Dawkins, Red och Hubert fick vara med på Spotifylistan trots att det inte är jullåtar. OK?